Rosor - Buskrosor

TrädgårdsDrömmar Möblerna&Pyntet

Buskrosor

Bland buskrosor finns både vilda och förädlade sorter. Ibland är det svårt att avgöra om en ros är en busk- klätter- eller rabattros. Många buskrosor är mycket härdiga och friska, varför man kan ha dem i buskage, som häckar, som solitärer och i grupper.

Buskrosornas växtsätt är vanligen kraftigt och tätt och grenarna är antingen upprätta eller bågböjda och den vanligaste höjden är mellan 1 till 3 m.

Det finns också s.k. marktäckande rosor med liggande grenar och mycket brett och lågt växtsätt, de kan vara endast några dm höga men mycket breda!

Många buskrosor är dessutom mycket taggiga på olika sätt. Men även nästan helt tagglösa rosor finns.

Det finns både engångsblommande och remonterande buskrosor och många har vackra nypon i varierande former o färger, till glädje för oss och för fåglarna!

Blommorna på buskrosor är antingen samlade som enstaka blommor på korta sidoskott på samma gren eller i sammansatta klasar med många blommor tillsammans. De har enkla eller fyllda blommor.

Alba-gruppen 

Alba-gruppen

Ordet Alba betyder vit och de ursprungliga sorterna i Alba-gruppen har vita blommor. Albarosor kallas även jungfrurosor och gruppen uppstod någonstans i östra medelhavsområdet för ett par tusen år sedan. Den ena föräldern var Rosa gallica, den andra en vitblommig stenris Rosa canina sep.dumetorum.

Många i denna grupp är anspråkslösa, lättodlade rosor som tål mager jord och skugga. 

Albarosor bildar kraftiga, väförgrenade och täta buskar som blir omkring 1-2 mtr höga. Bra i grupper där dryga meterhöga vita och ljusrosa rosor behövs. Några sorter kan odlas som klätterrosor. Blommar mitt på sommaren från mitten av juni till mitten av juli. Doften är för det mesta stark. Gallras och föryngras vid behov men beskäres annars försiktigt. Remonterar sällan.

Exempel: Mme Plantier/Celestial/Felicite Parmentier/

MODERNA BUSKROSOR-gruppen

Moderna buskrosor-gruppen
Här är färgrikedomen större än i grupper med arter och arthybrider. Föräldrarna är av skiftande ursprung. Doften har ofta förädlats bort till förmån för blomfärgen och blomrikedomen. Moderna buskros-gruppen är en stor rosgrupp. I denna grupp finns rosor från bland annat danska firman Poulsen(t.ex Renaissance-serien) och franska Milland(som Bonica 82) samt de engelska Austinrosorna.

De flesta blommar kontinuerligt, remonterar,  och kräver goda jordar.

En del kan användas som klätterrosor men de flesta är medelhöga till låga buskar.

Exempel på Austin-rosor: Constance Spry/Leander/

Exempel på Renaissance-rosor: Julia Renaissance/Nadia Renaissance/

Exempel på Meilland-rosor: Bonica 82/

Exempel på Kanadensiska rosor: Morden Blush/Morden Centennial/Hope for Humanity/

Exempel på Poulsen-rosor: Easy Cover/Lavender Cover/

Exempel på Kordes-rosor från Tyskland: Lichtkönigin Lucia/Alchymist

 
 
Centifolia-gruppen
Moschata-gruppen Myskrosor
 
 

Centifolia-gruppen

Namnet centifolia betyder "hundra blad" och ger en hint om blommornas utseende: de är ofta fyllda med mängder av kronblad.

Blommorna, som för det mesta är rosa, är få och engångsblommande. Eftersom blomfästet oftast inte klarar av att helt bära upp blommornas tyngd ser det ut som att de nickar. Blommar från slutet av juni och en månad framåt. De bildar sällan nypon.

Även centifoliorna är lättodlade, stora buskar för goda jordar i soliga lägen då de klarar av torka bra. Ofta tämligen glest växtsätt varför de passar i grupper och som solitärer. Exempel: Fantin-Latour/Cristata/Variegata/

 

Moschata-gruppen, myskrosor

Moderna höga buskrosor som ofta används till klätterrosor. Skötselkrävande. Många doftar starkt. Många blommar kontinuerligt hela sommaren. Vill ha god jord och soligt läge för att blomma bra. Härdighet till zon 5 beroende på sorten-gruppen.

 

Centifolia Muscosa-gruppen  Mossros
Moyesii-gruppen - Mandarinros
 
 
Damascena-gruppen

Damascena-gruppen

Den första damascenerrosen uppstod ur en korsning mellan Rosa galliga  Rosa moschata och Rosa fedtschenkoana. Förmodligen även dessa i östra medelhavsområdet någon gång under 700-talet. Odlas för framställning av rosenolja och rosen vatten.

Yviga buskar med utbrett växtsätt och bågböjda grenar. Passar bra som solitärer eller i stora grupper. På egen rot kommer det många rotskott vilket gör busken tätt och yvig. Lättodlade, växer vanligen på egen rot. Klarar magrare jordar. De står emot svampangrepp bra. Gärna solig och skyddad plats.

Blomdoften är starkare än hos de flesta andra rosgrupper. Blommorna är relativt stora och sitter i klasar. De kan vara alltifrån halvfyllda till tätt fyllda och hänger ofta lite neråt av sin tyngd. Blommar i olika rosa nyanser men finns även vita och mörkare röda i gruppen. Blomningen varar från slutet av juni och omkring en månad framåt.

Exempel: La Ville de Bruxelles/Ispahan

Centifolia Muscosa-gruppen

Detta är mossrosor med lustiga, "mossiga" knoppar och ofta mycket taggiga stjälkar. Plantorna har fullt av mossliknande körtelhår på stjälkar och foderblad, därav att de kallas för mossrosor. 

Oftast engångsblommande buskrosor för soliga, varma lägen i goda jordar. Vintertäckning behövs förutom i de varmaste delarna av landet. Passar som solitärer och i mindre grupper. Tämligen låga buskar.

Exempel: William Lobb/Zoé/

Moyesii-gruppen, mandarinrosor

Moderna buskrosor. Rosa, vita eller röda blommor med svag doft. Vanligen försommarblommande. Växer även på magrare jordar och är tämligen härdiga, till zon 5-6.

Pimpinellifolia-gruppen

Pimpinellifolia-gruppen / Spinosissima-gruppen:

Ofta kraftiga buskar med upprätta grenar som har bågböjda sidogrenar. Rena arter och hybrider med vildroskaraktär. Blommar på försommaren och remonterar sällan. Bra i buskage och i friväxande häckar, lättodlade. De trivs på magra, gärna sandiga jordar i lite skuggiga lägen. Sätter rikligt med rosskott. Angrips gärna av rosrost och svartfläckssjuka.

Exempel: Aicha/Frühlingsduft/Stanwell Perpetual/

 
 
Gallica-gruppen
Rosa Canina och dess undergrupper
 
 

Gallica-gruppen
Täta och breda, taggiga, drygt meterhöga och lika breda buskar. Växer vanligen på egen rot och skjuter då talrika sidoskott, vilket gör buskarna stora och täta. Fina som friväxande häckar och i framkanten av buskage. Blommorna kommer i upprätta klasar om 3-10 blommor i varje. Färgen varierar från vitt och rosa till mörkt vinröda nyanser, ofta med strimmigt mönster.

Gallicarosor kallas ibland provinsrosor och är den rosgrupp som odlats längst i Europa. 

Exempel: Tuscany/Aimable Amie/Officinalis(apotekarros)/

Macranta-gruppen

Macranta-gruppen

En liten grupp med några vackra rosor. Dessa är ganska moderna, lättodlade buskrosor med rosa eller vita blommor. Blommar mitt på sommaren och kräver goda jordar. Till zon 4.

Rosa canina och dess underarter

Den "riktiga" nyponrosen, vildrosen som växer vild i snår och buskage. Vanligen enkla, rosavita eller rosa blommor med stora, gula ståndarknappar. Nyponen är oftast röda och vackra. Åtminstone till zon 6 beroende på art och sort. Klicka här för att läsa mer om denna grupp.

Rosa Glauca - Daggros

Rosa glauca, daggros

Mycket dekorativt, blådaggigt, rödaktigt bladverk är det främsta attributet, men även nyponen är vackra, runda och lysande röda. Blommorna är enkla, små och mörkrosa med vit mitt. Till buskage, häckar och som solitär. Kan bli 2.5 m hög och minst lika bred. Zon 6.

 
 
Moschata-gruppen

Moschatarosor är också kända som maskrosor. Ett utmärkande drag för maskrosorna är just doften. Moschatarosorna är rika på blommor som sitter i klasar. Blommar för det mesta utan uppehåll från slutet av juni och flera månader framåt. Bör odlas på en solig plats och i god varm jord. Oftast bara upp till zon 3. Moschatarosorna var vanliga i klosterträdgårdar under senmedeltiden. Problemet med de tidiga sorternas dåliga härdighet förbättrades då man korsade med Rosa multiflora. 

Exempel: Ghislaine de Féligonde/Menja/Trier/

Rugosa-gruppen

Rugova-Gruppen / Vresrosor:

Moderna buskrosor som blommar länge och är mycket tåliga och härdiga, några t o m zon 8. Växer bra på sandiga jordar och klarar såväl blåsiga som skuggiga platser. Lättodlade, vanligen stora, friska buskar som ofta ses i offentliga planteringar. De flesta är mycket taggiga och de växer på egna rötter, så de bildar med tiden stora, ogenomträngliga buskage. Får stora nypon. Flertalet av sorterna får enkla och stora blommor med synligt mittparti där ståndarna framträdet tydligt.

Även om den rena arten Rosa rugosa har en över tusenårig odlingstradition dröjde det till år 1887 innan den kom att användas i förädlingsarbete för att få fram nya sorter. Därför brukar inte Rugosa-gruppen räknas till de gammaldags buskrosorna. 

Exempel: Hansa/Louise Bugnet/Ritausma/Thérese Bugnet/